Den i särklass mest dramatiska resa vi genomfört. Pandemin hade eskalerat ganska rejält redan när vi åkte dit, men det skulle bli värre under resans gång. Inledningsvis så upplevde vi att inställningen till turister var relativt normal, även om någon ropade “Corona” redan i Kozhikode under de första dagarna vi var där. Men i slutet så sågs turister som något väldigt fientligt, och många skrek på oss under de sista dagarna.
Även om man självklart tog del av utvecklingen via mobilen dagligen och hela tiden fick känslan av att det bara blev värre, så kändes det inte så allvarligt när vi var på de tre första ställena Kozhikode, Pozhuthana och Thalappuzha. Orsaken var nog att vi inte träffade så mycket folk, speciellt på de två senare hotellen då det var väldigt få gäster samtidigt som oss. Hotellet i Thalappuzha skulle stänga igen helt efter att vi lämnade som de sista gästerna. Samtidigt kunde vi genomföra de aktiviteter vi planerat fram till dess och de guider vi hade under utflykterna var väldigt trevliga.
Det var på Kizhunna Beach som allt fullständigt brakade loss. Fredag den 13 (!) mars informerades vi om att alla turister måste lämna landet så snabbt som möjligt. Det hade upptäckts Coronafall i Indien, några tyska turister var smittade, och man såg turister som orsaken till att Indien drabbats. Det innebar att vi inte kunde slutföra hela resan, den sista veckan var vi tvungna att skippa. På fredagen lyckades Agneta efter timmar i telefonkö fixa en ny biljett hem till Sverige via Doha sent på måndagen.
Det innebar att vi trots allt hade några ganska sköna dagar på Kizhunna Beach, hotellet var tvingade att hålla öppet fram tills dess att alla gäster lämnat och inga turister fick byta hotell, utan skulle ta sig ut från landet så snabbt som möjligt.
Även avresedagen var ganska dramatisk. Den reseagentur som vi anlitat för en större del av resan hade fixat en taxi från hotellet till flygplatsen, en resa på över 6 timmar. Eftersom att vi förbjöds att besöka någon lokal (hotell eller restaurang) så blev vi insmugglade på ett hotell som agenturen ägde för att gå på toaletten. Agenturen hade också bokat in oss på ett boende vid flygplatsen, vilket också var förbjudet, men det gjorde att vi kunde vila några timmar innan planet gick. Hemresan gick sen väldigt smärtfritt, även om man var lite orolig över att eventuellt bli smittad, både på flygplatserna och på planen. Sen bokade vi launchen i Doha, vilket var ett lyckokast då vi både kunde vila, äta en del och slippa vandra omkring på flygplatsen.
3 saker som jag ändå tror påverkade att - trots den väldigt dramatiska - det gick ganska bra:
Det faktum att vi förutom de två första dagarna reste väldigt isolerade. Hade vi tillbringat mer tid i storstäder så hade troligen känslan av eskaleringen (och inställningen till turister) varit betydligt mer synlig
Att vi hade bokat större delen av resan via en agentur som hjälpte oss väldigt mycket i slutet av resan. Speciellt hotellet vid flygplatsen var en välsignelse.
Att vi hade bokat flygbiljetterna direkt via Qatar Airways. Hade vi bokat via en Proxy-resebyrå så hade säkert möjligheten att boka om resan inte alls gått lika smidigt.
Flodfärd i Pozhuthana
Kort sammanfattning av rutten:
Del 1, Kozhikode 2 nätter där vi bland annat besökte staden och åkte på en flodtur
Del 2, Pozhuthana 2 nätter där vi vandrade omkring en del tillsammans med en guide, åkte på floden på en bambuflotte och fick en fantastisk middag på boendet.
Del 3, Thalappuzha 3 nätter, bland annat besök Cheriyamala templet, svettig cykeltur med Elefanttrekking (vi såg inga…) och en egen promenad runt boendet
Del 4, Kizhunna Beach 3 nätter, Egentligen bara strandhäng då det inte var tillåtet att lämna resorten
Boenden
Kozhikode The Raviz Kadavu
Pozhuthana Pranavam Resort
Thalappuzha Parisons Plantation
Kizhunna Beach Chera Rock Beach Resort
Kizhunna Beach, hit men inte längre