Det längsta stoppet var i Cochem, på väg mot Koblenz. Vi bodde där fyra nätter. Stan var lite av en besvikelse, väldigt turistig. Speciellt gatan mellan bron Skagerak - Brucke och mor borgen var som att promenera på Västerlånggatan i Gamla Stan Stockholm: Många “turistbutiker”, turistgrupper och ganska många restauranger med relativt usla betyg. Dock hittade vi några guldkorn:
- Weinhaus Hieronimi, ett trevligt ställe med bara viner och möjlighet att sitta utomhus med utsikt över Mosel. Tyvärr hade dem inte varm mat att erbjuda, men deras ostbricka var väldigt bra.
- Chip&Lou Sushi Restaurant, väldigt bra restaurang med spektakulära maträtter. Oftast fullbokat, men vi åt där två gånger.
- Weingarten Cochem, inget eget vin, men väldigt bra urval. Här kunde man även få bra mat.
Boendet sen var helt ok, Agneta var lite mer skeptisk än var jag var. Det låg på väg upp mot Borgen och på markplan, så det kändes nästan som att man bodde mitt på gatan. Ägaren av boendet var väldigt speciell, 70+ med en ganska speciellt klädstil och väldigt serviceorienterad (lite för mycket kan vi svenskar tycka ibland 🙂). Frukosten var helt ok.
Som jag skrev i inledningen så kan det räcka med ett endagsbesök i stan. Men det är samtidigt en bra utgångspunkt för många vandringar.
Weinhaus Hieronimi
Sushi på Chip&Lou Sushi Restaurant
Promenad från Bullay, till utsiktstornet Prinzenkopf och Marienburg
En ganska lugn vandring med en väldigt fin utsiktsplats där man kan se kröken mellan Bullay, Zell och Punderich. Lite lurigt att hitta skylten till vandringsleden (låg ca 50 meter till höger efter bron) , men det gick efter ett tag.
På väg uppåt. Vy över Bullay med järnvägsbron in i berget.
Exempel på vandringsleden.
Krigskyrkogården i närheten av utsiktsplatsen
Kröken från utsiktstornet
Från tornet mot Punderich
På väg mot Marienplatz
Marienburg